Internal Monster

Senaste inläggen

Av internalmonster - 30 mars 2010 17:03

Förlåt för att jag varit borta.

Om man nu kan kalla det det. Jag har egentligen följt alla bloggar slaviskt i smyg. Försökt dölja mig. Försökt gömma mig.


För jag vill inte vara med om det här. Jag vill inte tillhöra det här, jag vill inte representera det här. Jag vill vara normal.

Därför försöker jag försvinna nu. Fast det är lättare sagt än gjort. Problemen försvinner inte bara för att jag inte skriver om dem.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Av internalmonster - 18 mars 2010 07:44

Godmorgon.

Fast det här är ingen bra morgon. Alls. Och inte blev det en bra kväll, heller.

Det blev ett äpple vid tre. En grovbaguette med ost och skinka vid fem. En halv portion broccoli- och ostsoppa vid sju. En halv kopp te vid nio.
Ånghäst.


Idag har jag lovat min vän att ackompanjera henne hem och baka våfflor, för det är våffeldagen om exakt en vecka.   


Varför gör jag såhär mot mig själv? Det känns som att jag förstör mig själv. Inte bara med maten. Med att tillåta ånghästen i mitt liv.


Hur ska jag kunna äta wienerbröd i helgen,om jag inte längre kan äta som en normal person utan att genomgå ett helvete? Är det så här mycket jag är värd?


Jag tappade befattningen igår - jag spenderade kvällen med att gråta och beklaga mig inför min pojkvän över min misslyckade personlighetsutveckling. Han frågade vad jag tänkte på. Jag bekände att jag räknade kalorier. Grät tysta tårar.

Han tittade på mig. Höll om mig. Sade stillsamt att jag var det finaste som fanns. Älskade mig. Delade min ånghäst.



Av internalmonster - 17 mars 2010 13:08

Goddag!
Idag är det onsdag, och jag är hemma (för första gången på flera veckor?) igen! Har kurat hos min pojkvän länge nog nu, behövde komma hem för att hämta nytt ombyte. Lika bra att passa på att göra allt jag inte kan göra när han är i närheten, inte sant?   

Idag känns som en helt okej dag. Vaknade upp av pussar, kände kurret i magen och den förnuftiga sidan av mig längtade efter frukosten.
Terapimöte en timme innan skolan. Terapeuten konstaterade (likt tidigare möten) att mycket av mina ätstörningar inte alls har att göra med mat eller liknande. Tydligen tar jag ut alla mina kontrollbehov på mitt utseende och mat, för att kompensera för allt jag inte kan ha kontroll över.
Abstrakt som satan, men det stämmer väl..   


Min pojkväns mamma är mig på spåren. Det är ingenting jag bara säger. Det är läskigt.
Hon är psykolog, passande nog. Hon har kommenterat på att jag äter mindre än normala måltidsportioner, och på att jag alltid gnäller över att jag har magont efter varje middag.
Hon tror att jag ger mig själv magont, för att jag inte vill gå upp i vikt. Trots att jag hävdar (eller ja, min förnuftiga sida hävdar) att jag ska försöka ta mig upp till 50kg.
Men samtidigt vill jag inte det. Monstret tillåter mig inte. Och varför ska jag, när jag mår bra som jag gör? Eller?
Fast 50kg är ju en bra vikt.. Fast..   


ARGH. Jag släpper det här. Jag kan inte vinna den här konflikten.

Idag har jag ätit lunch också. Det blev ett hårdkokt ägg och ett äpple. Tänkte äta mer - tänkte vara duktig idag. Men jag blev mätt. Eller som min pojkväns mamma skulle säga; "blev mätt". (Övertalad av monstret..)


Utan min pojkvän hade jag aldrig klarat mig, jag behöver honom  
Övertalade honom om att vi ska baka wienerbröd nu på fredag också.
Jag ska äta av dem. Som en normal person. Inte hetsa. Inte snåla.
Normal. Smaka på ordet.    

Av internalmonster - 16 mars 2010 10:25

Jag vet inte hur nyfikna alla är, men jag tänkte lägga ut ett par bilder på mig.


    


Detta gör jag emellertid inte för att få peppande kommentarer om mitt utseende, utan visar bara för att ni utanför ska kunna få en bild av mig. Jag ser varken underviktig eller undernärd ut enligt mig själv, utan som en hälsosam, normalviktig tjej.

Jag hoppas ni ser samma sak.


Jag har inte ett anmärkningsvärt mellanrum mellan låren och har rätt breda överarmar.


Förstör inte dig själv mer!, skriker monstret.
Du är bra som du är!, skriker förnuftet tillbaka.


Hur kan man inte utmattas av alla skrik? Vilket lyssnar ni till?

 

För att testa er verklighetsuppfattning är - vad tror ni jag väger?

Av internalmonster - 16 mars 2010 09:30

Hej igen - jag har varit borta många dagar nu, det vet jag.
Har längtat efter att komma in och skriva av mig, men har inte haft möjlighet, alls.

Har varit hos min pojkvän hela helgen, som planerat. När han är i närheten kan jag inte logga in, jag kan inte visa den här sidan av mig, han kan inte få läsa om mitt inre monster. Det går inte, det blir fel då.

På något sätt så känns det som att om han inte vet, så kanske det inte finns. Förstår ni vad jag menar?
Visserligen vet han att allt inte står rätt till, att jag får ångest ibland, men han förstår inte allvaret.

Han förstår inte hur svårt det är att få bort spystanken från håret, händerna, halsen. Inte heller hur allt jag ser, tänker, grubblar på, beslutar utifrån och baserar alla mina handlingar på är mat. Mat. Mat. Mat.

Allt han ser är den smala lilla flicka som glupsar i sig mat. Som talar om mat. Som talar om att åka och fika, att baka, att köpa "något extra gott" till ikväll. Som gärna tar lite mer mat, men sedan gnäller hela kvällen på att hon har så så så så ont i magen att det känns som att hon kommer spy.


Och spy, det gör hon allt. Ibland för att "hon har så så så så ont i magen" och ibland i hemlighet.


Men det blir allt svårare. Stanken är frätande. Den går inte bort. Den försvinner inte - det är karman. De vill ha kvar den, de brännmärker mina misslyckanden, ett permanent bevis för att jag är ämnad att vara den jag så förtvivlat kämpar för att inte bli.


  


Den här bilden kom upp när jag skulle verifiera en kommentar. "Every seize", står det. Vad läser ni?

Av internalmonster - 12 mars 2010 07:44

Godmorgon lovelies!
Idag har jag sovmorgon, för första gången på evigheter! Brukar alltid behöva kämpa mig upp vid 5, men nu fick jag gå upp 7. Tack gudars  


Ska snart ta och göra iordning min dagliga frukost, som jag beskrev igår.
Ja, jag äter faktiskt exakt samma frukost varje dag. Men det är för att jag har märkt att den funkar så perfekt för mig, det är precis så att jag blir mätt nog genom dagen + att jag slipper ångest på köpet. Varför sluta med någonting som fungerar? *blink*


Idag är det fredag. Gud. Fredagar. En dag jag både fruktar och dyrkar.
Ni förstår, jag spenderar alltid helgerna hos min pojkvän. Och jag måste säga det, min pojkvän är en obenådig gottegris! .. Och det hämmar inte precis min aptit efter sötsaker. Det finns alltså inte chans att det inte kommer bjudas på något ikväll, för på fredagar "ska" man äta godis.
Det bara är så. En oskriven, obligatorisk moraltants-regel för ätstörda.


Aja baja, varför äter du inte ditt lördagsgodis, som alla andra barnen?


Men jag älskar det, ska ni veta! Jag älskar det, jag längtar,

jag ser fram emot det, jag kan knappt stå ut!
.. Till dess att jag svalt godiset.
Ni vet hur det känns, va? Det är så för er med?
Fast att jag vet att det är så varje gång, så kan jag aldrig hämma mig på fredagarna. Det är varje sak, samma vecka. Om och om och om och om igen. Dags idag.

Jag kan knappt vänta.

Av internalmonster - 11 mars 2010 14:07

Proven på skolan gick bra. Tror jag åtminstone. Kändes så.
Till lunch i skolan serverades pannkakor med sylt, men även en grönsakssoppa.
Pannkakor som jag tycker är så grymt gott.
Tyvärr gav monstret inte mig tillåtelse till pannkakor idag, när det faktiskt fanns ett nyttigare alternativ. Typiskt.



Dock ska jag tacka mig lycklig idag, min klasskamrat lade inte en enda kommentar om mina små portioner.. Det brukar alltid bli något i stil med "är du inte hungrig?" och på senare tid "du äter ju aldrig något".. Jag har inga bra undanflykter kvar. Man kan inte vara mätt varje lunch. Det funkar inte. Hur ska jag göra? Det är inte som att jag väljer att känna såhär.


Stannade i skolan från lunchen (11.30) till 13.00 för att delta på min sista lektion för dagen. Endast (visade det sig) för att få ett papper från samhällsläraren. "Off you go", sade han sedan. Visst blev man lycklig för att få gå tidigare, men hade han verkligen behövt tvinga mig vänta en och en halv timme utanför klassrummet på att ge mig det där jäkla pappret? Ibland undrar man.


MEN, inte ska det behöva förstöra mitt goda humör. Strax ska jag hoppa på bussen in till jobbet. Har inte riktigt planerat dagens simlektion, så det kommer bli mycket improvisation. Jag måste säga att jag är grymt nervös, men jag får nog allt ta och skylla mig själv för att jag inte planerar i förväg.   Happ.


Det bästa av allt är att jag jobbar till sju, och kommer inte kunna vara hemma förrän cirka halv nio. Har köpt en grov smörgås med kalkon att äta på tåget tillbaka hem istället, vilket gör att jag slipper middagen.


Inräknat kaloriintag blir idag kring 1085kcal. Duktig flicka!  
Hur har det gått för er? Mår ni bra?

Av internalmonster - 11 mars 2010 06:35

Idag är det en ny dag, en ny dag som jag alltid börjar med frukost.
Måste säga det, att jag aldrig riktigt trott på svält som en permanent effektiv metod till viktnedgång.. (Vilket jag inte bara säger för att jag får ångest när jag svälter mig själv..)
Det känns som att regelbundna måltider, som ska hålla igång förbränningen, ger mer i slutändan. Det är så jag upplevt det, åtminstone.


Visst, det går långsammare. De senaste tre månaderna har jag lyckats gå ned cirka tre kilo, vilket många skulle påstå är ingenting. Men jag äter inte onormalt lite egentligen (kring 1000kcal en bra dag) och går ned i vikt likväl. Det är ju ändå något, eller hur?


En vanlig frukost är för mig dagens största mål. Den består för mig av:


 1-2 dl lätt yoghurt
 1/5 dl hemmagjord (osötad) müsli


 1 mörk och grov brödskiva
 Lättmargarin på det
 Två skivor hård ost

 En kopp te
 1/2 tsk honung
 1/2 dl mjölk


Detta går, allt som allt, på cirka 500kcal. Det är halva mitt dagsintag. Och jag kan säga, att äta en stor frukost - det hjälper verkligen. Annars hade jag aldrig klarat mig igenom en hel dag, om jag inte får något rejält i magen på morgonen   


Nej nu. Nu ska jag iväg till skolan och faila på ett matteprov. Sedan blir det jobbjobbjobb hela eftermiddagen, från tre till sju.


    


Jobbar som simlärare för barn, så jag kommer ha rejäla russinfingrar när jag kommer upp ur vattnet. Ibland varar de i mer än fem timmar!

Tror ni att det är så att man lättare får russinfingrar om man har låg andel underhudsfett? (Bara en myt jag hört..)

Presentation


Jag är nyss fyllda arton år, och jag har en inneboende i min kropp som driver mig till dem mest hemska tankar, olidlig ångest och ohälsosamma impulser.
Jag vet inte om man kan kalla det en ätstörning, men något är fel med mig.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards