Godmorgon.

Fast det här är ingen bra morgon. Alls. Och inte blev det en bra kväll, heller.

Det blev ett äpple vid tre. En grovbaguette med ost och skinka vid fem. En halv portion broccoli- och ostsoppa vid sju. En halv kopp te vid nio.
Ånghäst.

Idag har jag lovat min vän att ackompanjera henne hem och baka våfflor, för det är våffeldagen om exakt en vecka.   

Varför gör jag såhär mot mig själv? Det känns som att jag förstör mig själv. Inte bara med maten. Med att tillåta ånghästen i mitt liv.

Hur ska jag kunna äta wienerbröd i helgen,om jag inte längre kan äta som en normal person utan att genomgå ett helvete? Är det så här mycket jag är värd?

Jag tappade befattningen igår - jag spenderade kvällen med att gråta och beklaga mig inför min pojkvän över min misslyckade personlighetsutveckling. Han frågade vad jag tänkte på. Jag bekände att jag räknade kalorier. Grät tysta tårar.

Han tittade på mig. Höll om mig. Sade stillsamt att jag var det finaste som fanns. Älskade mig. Delade min ånghäst.